psykotiskaoljud

Josefiné [hjärteregn] Emil

Maskrosbarn

Kategori: Allmänt, Minnen, dåliga dagar, maskrosbarn, personligt

Tänkte fixa en ny kategori, maskrosbarn. Där ska jag lägga in såna inlägg som handlar om min familj och uppväxt m.m. Även nya saker som händer, ibland händer det väldigt jobbiga saker, och jag är ju ändå ett maskrosbarn hur gammal jag än blir.
 
Emil var söt förut och gick till affären för att köpa glass till mig för jag fortfarande har ont i tanden/tandköttet. Tänkte att det kunde hjälpa. Och jag ville inte gå till affärn för jag får ondare dagen efter jag har varit ute och gått .. Han gick iaf så tänkte jag spela mario på 3d:set, men jag dog hela tiden så sket i det. Så ringde jag pappa för att prata lite, inte gjort det på över en månad.
Så jag satt och berätta att jag vart hos tandläkarn och vad han gjorde och så, och att jag har ont i knäna och att jag har möten nästa vecka och massa sånt. Så sa han att han har nåt jobbigt att berätta så frågade jag vad, så sa han att Tina åkt in på sjukhuset. Jag tänkte att det inte var så farligt, hon har la bara druckit för mycket. Men han sa att hon hade problem med bukspottskörteln så fråga jag om det var allvarligt och så. Han sa att det var det, att hon kunde dö inom några dagar om det var den "dåliga sorten". Det finns en allvarlig och en mindre allvarlig. 
Det blev tyst en stund och jag tänkte inget. Eller så tänkte jag på massa. Fick iaf tårar i ögonen men jag tryckt tillbaka mina känslor för jag orkar väl inte sånt. Jag ska låtsas att jag inte bryr mig så mycket.
Så fråga jag om hon verkligen kunde dö, för det lät inte så allvarligt för han hade sagt att hon fick penicillin. Men han sa att hon kunde dö iaf. 
Jag ville inte visa vad jag kände eller nåt så jag börja fråga vad som hände, hur kom hon till sjukan, vart sitter bukspottskörteln, vad hände innan som gjorde att hon åkte till sjukhuset?
Han hade inte så mycket svar på det.
Jag frågade när allting hade hänt så sa han: "i förrgår. Jag har tänkt ringa dig flera gånger men jag har haft fullt upp för jag har bytt jobb".
Jag orkade inte skälla just då. Hade annat att tänka på. Men jag blev ledsen för det. Han sa att det var Amanda som hade pratat med Tina och så. Efter ett tag så la vi på iaf. Jag sa till han att säga till manda att höra av sig till mig ifall nåt sånt skulle hända. Jag vill inte prata med Tina men jag vill veta om hon åker in i finkan eller in på sjukan. Det är väl inte så konstigt?
Smsade iaf Amanda och till Sanna för att fråga om hon hade hört nåt, det hade inte hon heller gjort. Så jag fick förklara på sms. Iaf, Amanda sa att det inte var någon fara för det var inte den allvarliga sorten. Tina hade fått åka hem idag utan smärtstillande och så. 
Om hon fortsätter dricka så kommer hon tillslut få den kroniska bukspottskörtelinflammationen som man senare oftast dör av.
Jaha.
Som att hon skulle sluta för att hon kan få en sjukdom och dö?
Hon tycker ju inte att det är viktigt att sluta när hon blir mormor. Inte ens när hon vet att hon inte får träffa sina barnbarn om hon inte slutar. 
 
Jag fick iaf konstiga tankar i huvet innan jag fick reda på att det inte var så allvarligt just nu.
Hennes magra lik. Hennes läppar är lila, kinderna beniga, håret stripigt, mörka ringar under ögonen.
Sen tänkte jag om jag ska åka dit snart. För att träffa henne. Innan hon dör.
Man vet ju inte längre. Om hon inte slutar dricka nu så kommer hon dö. 
Så jag funderar på om jag ska åka och säga hejdå till min mamma. 
Nu blir tårarna för jobbiga. Orkar inte hålla tillbaka dom längre. 
 
Jag vet inte vad jag ska göra.
 
Och jag hatar känslorna jag fick för jag blev lättad när jag trodde att det var allvarligt. Jag kände bara lättnad över att jag kanske inte behöver oroa mig mer. Man vet ju aldrig om hon kommer sluta eller ligga död nån dag. Jag mår dåligt över att jag tänkte att det skulle vara skönt att få ett avslut på det hela. En mardröm som började när jag var 13 år. Det har alltså pågått i 10 år. 
Jag blev ledsen också såklart. Tänk om jag verkligen aldrig mer får se henne.
Och hennes kista.
Hennes lik. 
Det blev jag ledsen över. 
 
Jag tror inte att hon kommer klara av att sluta dricka. 

I'm forever black-eyed, a product of a broken home.

Kategori: Allmänt, Mamma, Minnen, dåliga dagar, maskrosbarn, personligt

Jag saknar att riva mig. Känslan när jag drar rakbladet mot min hud, inte djupt, bara lite. Det svider mer. Jag saknar det. Allting känns lättare då. Ångesten lättar från mig hjärta och rinner ut ur min hud. Jag saknar dagarna efter att jag rivit mig. När tröjan fastnar i såret och det svider till, jag känner mig mer levande. Kan fokusera. Istället för att tänka på ångesten tänker jag på svedan. Jag saknar att pilla bort skorpan från mitt sår. Det svider och jag kan andas igen. 
Ibland river jag mig med naglarna men det är inte alls samma sak. Det känns knappt. Det svider inte. Det kommer inget blod. Det finns inte kvar där dagen efter som en påminnelse. Det tar inte bort min ångest, det gör den nästan värre. Vill riva mer mer mer men jag får inte. 
När jag var ledsen förr hade jag en tröst. Rakblad. Ibland behövde jag inte ens riva mig. Behövde bara veta att dom fanns där. För dom fanns där när ingen annan fanns för mig. Dom fanns kvar när min mamma gick in i mitt rum utan att knacka, när hon såg mig sitta på golvet och riva i min arm och sedan bara gå iväg. När hon gick ner för att hälla upp mer vin. Jag blev lättad men ändå så ledsen. Hon brydde sig verkligen inte. Såklart låtsades jag som ingenting, eller så låtsades jag att jag blev glad för att hon gick, men egentligen blev jag så jävla ledsen. Hon såg allting men hon gick bara iväg. Min mamma fanns inte för mig ens när vi bodde i samma hus.
Min smärta försvann inte. Den finns kvar. Jag har inte gråtit på länge så ikväll så kommer allting på samma gång. Emil är inte hemma så jag bara gråter gråter gråter. 
Det väller över ibland. Ångesten tar över och jag vet inte hur jag ska få bort den. Jag har ingen tröst längre. Jag har bara mina tårar. Väntan. Hoppas på att det går över.
Det har känts som att allting kommer ta över ett tag. Jag är ledsen varje dag men jag förstår inte varför. När jag är ensam tänker jag på hur ensam jag är. Hur ensam jag alltid kommer att vara.
Jag kan inte ha kompisar.
Jag vill inte ha kompisar.
Jag vill ha kompisar.
Men alla försvinner. Alla lämnar mig. Till och med när jag lämnat är det dom som lämnat. Jag åkte långt hemifrån för att bli lycklig, men det är ändå dom som lämnat mig. Ingen tänker på mig. Ingen hör av sig till mig. Ingen frågar hur ja mår. Jag ska alltid tänka på alla andra först. Det är ingen som bryr sig. Om någon hör av sig är det för att dom borde det, inte för att dom vill. Alla har alltid en baktanke. 
Jag kan inte andas.
 
 

Det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar.

Kategori: Allmänt, Minnen, dåliga dagar, utredning

Var hos Sanna och David i helgen. Kendra var så söt och liten. Fast egentligen var hon ganska stor. Större än Althea var när hon var bebis. Fick hålla Kendra massa länge ♥
Farmor och farfar kom dit också, det märks att ingen av dem mår särskilt bra längre ..
 
Vi åkte dit i lördags och skulle hem på söndagen. Pappa kom och hämta oss och körde oss till gbg ganska tidigt för vi ville kolla i affärer och så. Gick till sci-fi bokhandeln, det finns typ inga Harry Potter grejer ju /: och allt är asdyrt .. 
Fick iaf strumpor och en tröja av älsk, fast inte därifrån .. Längtar tills jag får pengar, även om det inte är så mycket. Det är inte alls kul att behöva fråga sin pojkvän om han kan köpa saker till mig hela tiden .. 
 
Vi åkte i lördags morse, och när vi var framme hos Sanna så fick jag asont i huvet. Jag fattar inte hur jag alltid kan få de när vi ska dit. Det gick inte över förrän på söndagskvällen när vi vart hemma ett tag. Antar att jag spänner mig så mycket för att vi ska träffa dom. Grät faktiskt massa dagen innan vi skulle åka för att jag inte ville träffa min pappa. Han är så sjuk i huvet. Tycker så synd om sig själv hela tiden, han tänker mer på sig själv än sina barn. Han orkar inte göra julmat på julafton för att hans barn inte är små längre. Han gjorde inte ens julmat när vi var små .. blir så trött på han. Jag får inte skälla heller för då e jag dum i huvet. Man får bara säga dåliga saker om Tina, ingen annan i familjen. 
Är så glad att jag inte bor där längre. Fattar inte hur jag stog ut. Hur kunde jag gå med på att jag skulle betala min egen mat? Varför skällde jag inte som fan när han inte gjorde mat så det räckte till hans barn? Han kunde ta två portioner, vi fick dela på resten. Ibland 4 pers. Man blev inte alltid mätt där ..
 
skitsamma.
 
Igår var det fjärde gången jag träffade AS-utredaren. Först skulle jag måla av en figur, sen skulle jag måla samma figur men fick inte titta på den. Sen gjorde vi lite andra övningar, hon sa 10 olika ord så skulle jag rabbla upp alla hon sa. Fick skriva massa ord också. Sen efter typ 45 min skulle jag måla figuren jag måa i början igen.
Sen gick vi till ett annat rum så skulle jag göra ett test på en dator. Det skulle blinka en 1a och en 2a samtidigt som den sa one och two, så skulle jag klicka med musen så fort jag såg en etta eller hörde att den sa one. Det var rätt jobbigt, tog typ 20 min ..
Menmen, ska kolla klart på wallander nu.