psykotiskaoljud

Josefiné [hjärteregn] Emil

I legitimately wish that the thoughts from my head would shut. the. fuck. up.

Kategori: Allmänt, social fobi

Det blev så igen ..
Ångestmonstret tog över och jag fick svårt att andas.
Det känns inte så bra att gå in i ett rum med massa människor jag inte känner när jag kallsvettas, har svårt att andas, har hjärtklappning och det känns som jag ska svimma. 
Det skulle inte vara i de vanliga lokalerna. Såklart. Bara det ger mig ångest. Så försökte leta upp vart det skulle vara men var inte säker på att det var rätt så jag vågade inte gå in. Vågade inte fråga någon heller. Sen började jag må asdåligt för att jag inte vågade fråga någon, vilket fick mig att må sämre. Så jag stog där och försökte att inte börja gråta. Det var inte så lätt .. 
Sen börja jag gå hem, tog en omväg för att jag var så arg och ledsen på mig själv. Höll på att börja gråta hela vägen. Kom hem, la mig i sängen och började gråta.
 
Det kändes precis som förut. När jag bodde ensam. Eller hos pappa eller Tina. Det var längesen något kändes så jobbigt att göra här .. 
 
 
 
 
 
 

i'm a little tired of feeling like a failure.

Kategori: Allmänt, social fobi

Jävla, jävla ångestmonster.
Ska till AF på en infoträff om omvårdnadsprogrammet.
Har ont i magen. Är rädd att jag inte hittar, och om jag inte hittar så vet jag att jag kommer gå därifrån.
Då blir jag sur och ledsen på mig själv, Emil blir besviken och jag är dum i huvet.
Varför kan jag inte vara som alla andra?
Hatar dehär .. 
Kallsvettas, ont i magen, svårt att andas ..
Jag vill inte ..
 
 

depression feels like home, and happiness is just a place you visit.

Kategori: Allmänt, dåliga dagar

Tänk om jag kunde vara en normal människa. 
En sån som har ett jobb och som tjänar sina egna pengar.
En sån som inte behöver leva på andra hela tiden.
 
Tänk att kunna våga saker. 
Tänk att kunna gå ut utan att ständigt ha tankar som: "jag är för tjock för att ens få ha t-shirt på mig", "alla kollar på mig", "jag är så jävla ful och det tycker alla andra också", "le inte, då ser du ännu tjockare ut".
Det är bara vissa av mina tankar jag har. Spelar ingen roll vad jag ska göra ute. Även om jag bara ska till affären så tänker jag så. Jag tycker inte om när det är såhär varmt ute, då måste jag ha linne eller t-shirt, och då måste jag visa delar av mig kropp som jag hatar.
Mina armar är för tjocka, mina ben är för tjocka, jag har dubbelhaka, min röv är så jävla stor.
Jag hatar mig själv och jag hatar mig kropp.
Jag hatar hur jag ser ut. Och jag kan inte ens dölja det med smink eller hårfärg. Jag är ful och kommer alltid att vara det. 
 
Nu har jag mått dåligt i två dagar. Ångest-dåligt.
Inte bara sådär ledsen som Emil kan ta bort med kramar och pussar. Det är mer än så. Allt känns meningslöst. Jag vill inte vara jag, jag vill vara fin. Smal. Ha råd att köpa saker till mig och Emil. Jag vill våga ha ett jobb. 
 
Det började igår. Emil sa att han hade vunnit pengar för nån tävling han var med i för nåt år sedan. Jag vet att det är fel, men jag kände bara att det var så orättvist.
Han förtjänar det, det är inte så jag menar. Jag tycker bara att det känns jobbigt att han har pengar, sedan får han ännu mer pengar. Jag får inga alls. Jag kan inte få pengar för att Emil tjänar för mycket. Jag kan inte få från csn för nu läser jag för lite och det finns inget jag vill läsa mer. RESA ställdes in denna sommaren, (oväntat att det blev så när jag sökte) så jag kan inte ens få erfarenhet så jag kan söka omvårdnad. För man måste ha erfarenhet innan man kan få erfarenhet. Och man måste ha erfarenhet innan man går i skolan, men man kan inte få erfarenhet om man inte gått i skolan.
Jag kan inte fråga pappa. Han har aldrig råd. Säger han. 
Jag har inte träffat Tina på två år. Jag har ingen aning om hur hon får pengar, men jag tänker inte fråga henne heller. Hon måste ju ha sprit.
 
Jag vill ha massa saker. Kläder som passar, som jag kan gömma min kropp bakom. Smink som sitter hela dagen, löshår, hårfärg, bokhylla, säng, ny lägenhet. 
Och eftersom jag inte kan få jobb för att jag är så jävla feg, kommer jag aldrig kunna köpa saker jag vill ha för mina egna pengar.
 
Nu känns allt som vanligt iaf. Jag känner mig meningslös, fet, ful, äcklig, ivägen .. så ..
tillbaka till verkligheten.