psykotiskaoljud

Josefiné [hjärteregn] Emil

tankar ..

Kategori: Allmänt, Mamma, maskrosbarn, pappa

Vi finns överallt

men vi syns inte.

Inte för dem som väljer att inte se.

Och de som väljer att inte se,

vad har de för ursäkter?

 

Men låtsas att det inte existerar,

att man inte ser.

Ändå finns det så många tecken.

Alla visar det på sitt sätt,

även om man inte berättar.

 

Man känner att man har en skyldighet

mot familjen.

Det är familjens lilla hemlighet,

och man vill inte förstöra sin familj.

Man bär på skuldkänslor,

som man egentligen inte borde ha.

 

Man bär på känslor som inte borde få existera.

Klumpen i magen växer för varje dag.

Oron försvinner aldrig.

Och i bakhuvudet växer tankarna,

alla de mörka tankar man inte vill dela med sig av,

för ingen skulle förstå ändå.

 

Alla gånger man försöker visa,

tar mod till sig och visar på minsta lilla sätt.

Det kräver stor styrka.

Och när ingen lyssnar, när man försökt gång på gång,

slutar man till slut att försöka.

För man vet att ingen kommer lyssna ändå.

 

Det känns som att man bara har sig själv,

och det är jobbigt att dela de tankarna med någon.

Det är inte lätt att berätta, att få folk att förstå.

Och man känner sig svag när man aldrig lyckas,

när man egentligen ska känna sig stark.

För det är de vi är.

Starka.

Tillsammans kan vi klara det.

Det gäller bara att hitta styrkan.

between love and hate

Kategori: Allmänt, social fobi

vad trodde jag egentligen? att folk skulle finnas för mig? hjälpa mig? dom har ju lovat. klart att det inte blir så då. dumma, dumma mig. hur kan jag tro på folks lögner? hur kan jag, efter varje gång dom har ljugit, gå på det igen?
hur kan jag vara så dum?

jag ska klara det här. helt ensam. egentigen så är det vad jag är. kanske förtjänar jag inget annat.
varför ska jag ha så svårt för allting? och varför ska jag allting göra saker större än vad dom är?
jag är så nervös. det är två dagar kvar, ändå har jag jätte ont i magen och det känns som att jag ska spy när som. undra hur det blir på tisda då. på tåget. hur kan jag vara så sjukligt nervös?
jag är inte normal. det är något allvarligt fel på mig. jag kommer inte kunna få i mig någonting innan tisdag. inte på tisdag heller för den delen. är jag sjuk?

jag vill inte vara sån här. jag skäms för att vara sån här. men jag valde det faktiskt inte. jag bara är sån. kanske att du fick mig att bli sån? det var du som isolerade mig. sedan valde jag det själv. men det var för att jag var sjuk. jag ville inte vara med någon för jag va så äcklig och jag förtjänade det inte. jag är förstörd och trasig. vet inte hur jag ska göra för att må bra och för att kunna göra såna här saker. herregud, jag ska åka tåg. varför får jag panik? för allting som kan gå fel. jag kanske sätter mig på fel tåg. det kanske e något fel på biljetten. och om jag måste betala sen kanske inte pengarna räcker. eller så kan de vara något fel på kortet. eller så dör min telefon. jag kanske inte får ha min väska för den e stor .. tror jag på det själv? ja, de gör jag. jag får så konstiga tankar när jag ska göra något nytt. är alltid beredd på det värsta och ibland är det bra. jag har inga förhoppningar om någonting för rädslan att allting ska gå fel. då har jag förberett mig på allt det dåliga som kan hända och då får jag ingen chock när det väl händer.

jag har väldigt sjuka tankar. vet inte hur jag ska få bort dom.

constant failure

Kategori: Allmänt, Mamma, maskrosbarn

jag vill glömma bort dig
och allt de du gjort.
de sitter fast på min näthinna
och när jag mår såhär,
är de dom minnena som dyker upp.
jag kommer ihåg hur värdelös jag var
hur dåligt jag betedde mig
hur jag bara ville göra allt bättre
så gjorde jag det bara sämre.

du förstår inte hur mycket jag vill glömma
jag vill bara ta bort alla minnen
och leva som alla andra.
vara glad och lycklig och inget dåligt att tänka på.
se fram emot massa saker.
du har förstört mig.
och även om det är längesen nu
så dyker minnena upp om och om igen.

du ska veta hur svårt det är att glömma allt dedär.
det var den största delen som tog upp mitt medvetande då.
det var det ända jag tänkte på.
det fanns inget annat.
kan man inte bara få radera sitt förflutna?

hur ska jag någonsin kunna må bra,
när du finns i kanten av mitt medvetande hela tiden?
jag vill ju inte. och jag vill ta bort dig.
för gott. men det funkar inte så.
du har gjort mig till den jag är idag.
den där tråkiga, tysta tjejen.
jag bättrar på mig. men det är svårt.
speciellt såna här dagar,
när det ända jag har är mina tankar
och minnen om dig.

hoppas att du är nöjd nu. nu när du förstört så många liv. när du fått oss att må dåligt bara för att du ska få leva ditt liv. du har gjort ditt val nu, och det är försent för dig att ändra på det. alkoholen har gått före.
det som gör mest ont nu är att du säger att du saknar mig. du lovar att vi ska träffas. vet du om att de har gått över två månader nu?
tänk när jag skriver samma rader igen fast om två år. hoppas du är nöjd med ditt val. jag hoppas verkligen det, för jag tänker inte förlåta dig något mer. du har förstört för mycket.

all i want is to see you in terrible pain.