psykotiskaoljud

Jag vaknade och mådde bra. 

Nu vill jag bara ligga i sängen, läsa, eller gömma mig under täcket.

Fattar inte varför jag vaknar glad och sen går det några timmar och så känns mitt liv så jävla meningslöst.

Och det är samma sak varje dag typ. Varför lär jag mig inte? Mitt liv är meningslöst.

Jag hatar denna helgen som kommer. Jag hatar den så jävla mycket. Men ändå inte. Får ju se Placebo. Men vi ska sova över hos någon. Sova där, vakna där, gå på toa där, äta där. Hur fan ska jag klara det?

Jag hatar att vara sån här. Hatar att jag inte kan slappna av. 

Jag har planerat på ett ungefär vad vi kommer att göra och sånt, jag känner mig tryggare då. Fast jag vet att det absolut inte kommer bli som jag vill. Och då mår jag ännu sämre.

Jävla cp as hjärna. Dö.

 

Var glad förut för jag och Emil bestämde att vi ska gå till stan sen så ska jag prova dr martens så jag kan beställa såna sen. Nu sitter jag här med tårar i ögonen för att jag ska åka till Danmark på lördag och se Placebo. Då känns det ganska omöjligt.

Jag vill inte vara så jävla sämst på allt. Jag förstör för alla. Fuckfuckfuck.

Vi ska antagligen dricka lite i helgen också, och det känns lättare på ett sätt, men svårare på ett annat. Jag vågar inte gå på toa i Danmark. Äckliga utetoaletter. Fullt med folk. Åh. Fanfanfan jävla rövångestskit.