psykotiskaoljud

Nu är mitt huvud sådär jobbigt tungt.

Vill göra nåt, orkar inte, samtidigt så vill jag inte.

Oroar mig hela tiden för skolan, pengar, framtiden.

Om jag inte kommer in på omvårdnad vet jag inte vad jag ska göra.

Om jag kommer in vet jag inte hur det kommer gå.

Jag vill bli undersköterska. Jag vill hjälpa människor. Men som lärarn sa så kommer det bli jättejobbigt. Jag blev så sur på henne för att hon sa så till mig. Vem är hon, som sitter där och säger att jag kanske inte kommer klara av det? Jag vet att den risken finns, eftersom jag har sabbat det innan, men jag vet också att jag kan klara det. På intervjun sa hon från centralen att det verkar som att jag är väldigt målmedveten av mig. Om jag vill göra nåt så ser jag till att jag gör det.

Å ena sidan så vet jag inte om det stämmer. Jag har velat det här länge nu men inte klarat det. Jag har inte klarat mycket alls faktiskt.

Å andra sidan så är jag inte en sån som ger upp. Jag gick ju faktiskt till soc. Krävde hjälp. Även om de bara lyssnar på en när man fyllt 18 så lyssnade de tillsist.

 

Men .. Jag trodde att jag skulle klara matten, det gjorde jag inte. Jag fick IG på första provet. Och eftersom jag fick det då så kommer jag få det på nästa också. Jag vet att det inte är säkert, men när jag gick till soc första gången gjorde de ingenting. Andra gången så gjorde de det. Så .. Jag vet inte vad jag ska tro. Om mig själv.

Jag fattar inte vad folk menar med att jag är en stark person. Jag har inte klarat mycket. Jag stod ut med min mamma för att jag var tvungen. Jag hade inget annat val.
Jag hatar att jag velar så mycket. Ena dagen känner jag mig stark, andra dagen vill jag bara sova för jag känner mig så meningslös.