psykotiskaoljud

Jag är så trött på mitt liv. Har aldrig pengar och kan aldrig köpa saker jag vill ha eller behöver. Jag lever på aktivitetsersättning och det är ungefär ingenting alls om man jämför med vad saker kostar i butiken. Jag vet att jag äter mycket godis och att det kostar men det är mest tröstätning tror jag. Jag är beroende. Jag är precis som dom. Skulle aldrig välja alkohol men godis går tydligen bra. 

Det jobbigaste är ju att jag VET att jag är beroende men ändå fortsätter att äta det. Jag VET att pengarna tar slut men jag fortsätter. Det är min tröst i livet. Det jävla godiset och den jävla colan.

Jag vill inte vara som dom. 

Jag får pengar, betalar en del av hyran, betalar räkningar, köper väldigt mycket mat och godis, sen kanske jag köper nån tröja eller nåt jag VILL ha och så är pengarna slut. De två sista veckorna innan nästa "lön" kommer får jag be Emil om pengar till mat. Han betalar ju mycket också men eftersom han jobbar heltid är det oftast jag som går och handlar. Och det är bara att fråga honom om pengar men av nån anledning sparar jag det tills pengarna är slut istället.

Så ångest hela månaderna. 

 

I söndags 7/1 köpte jag godis senast. Det blev över till måndagen så jag åt då också. Sen har jag inte ätit tisdag och onsdag. Kommer inte bli nåt idag heller eftersom jag inte har några pengar. Sen 18 får jag pengar nästa gång. 

Dagen började bra idag och jag var glad men allt är förstört. Ska få mens i helgen så vet inte om det är det.

Orkar inte.