psykotiskaoljud

Josefiné [hjärteregn] Emil

tankar ..

Kategori: Allmänt, Mamma, maskrosbarn, pappa

Vi finns överallt

men vi syns inte.

Inte för dem som väljer att inte se.

Och de som väljer att inte se,

vad har de för ursäkter?

 

Men låtsas att det inte existerar,

att man inte ser.

Ändå finns det så många tecken.

Alla visar det på sitt sätt,

även om man inte berättar.

 

Man känner att man har en skyldighet

mot familjen.

Det är familjens lilla hemlighet,

och man vill inte förstöra sin familj.

Man bär på skuldkänslor,

som man egentligen inte borde ha.

 

Man bär på känslor som inte borde få existera.

Klumpen i magen växer för varje dag.

Oron försvinner aldrig.

Och i bakhuvudet växer tankarna,

alla de mörka tankar man inte vill dela med sig av,

för ingen skulle förstå ändå.

 

Alla gånger man försöker visa,

tar mod till sig och visar på minsta lilla sätt.

Det kräver stor styrka.

Och när ingen lyssnar, när man försökt gång på gång,

slutar man till slut att försöka.

För man vet att ingen kommer lyssna ändå.

 

Det känns som att man bara har sig själv,

och det är jobbigt att dela de tankarna med någon.

Det är inte lätt att berätta, att få folk att förstå.

Och man känner sig svag när man aldrig lyckas,

när man egentligen ska känna sig stark.

För det är de vi är.

Starka.

Tillsammans kan vi klara det.

Det gäller bara att hitta styrkan.