psykotiskaoljud

Kan inte fatta att jag snart ska föda barn? Tänk om han är här inom en månad. Det är ingen tid alls. Är så himla rädd för förlossningen men idag och igår har jag iaf kunnat tänka på hur det kommer vara när han är här. Jag och Emil var ute på promenad igår och gick förbi världens pulkabacke som ligger här, där fanns en stor grill och jag kunde liksom föreställa mig oss sitta där med barnvagn och grilla korv. Tänkte på när det är påsk, om han är här då så kan vi kolla på påskbrasa (om det ens finns här?) som en liten familj. 

Det känns så overkligt. 

Vädret idag och igår har fått mig att må bättre. Sol. Har typ inte sett den på flera månader. Nu vill jag ha vår, brukar må bättre då. När det kommer små blommor, när man kan sitta ute i solen utan jacka för första gången utan att frysa, fika ute. Det har alltid känts som en nystart. Därför tror jag att det är bra att bebis kommer på våren, för då vet jag att det verkligen är en nystart. 

 

Vi var på IKEA förra helgen med Emils mamma, då köpte vi massa saker till honom också, så nu har han en säng, en stol, sån där madrass till skötbord och lite andra småsaker. Vi köpte täcke och kudde också men tydligen ska dom inte använda det i början? Hur ska man veta det? Det är ingen som har sagt sånt till oss .. Är det meningen att man ska googla upp allting och tro på allt som står överallt? Vi ska på föräldrakurs på onsdag denna veckan och nästa vecka så hoppas dom tar upp såna saker då. Hur ska man annars veta vad dom får ha och inte? 

 

Har mått så bra så jag till och med vill baka bullar och bröd och sånt? Vi har dock ingen assistent så får hitta nåt bra recept där man inte behöver det. 

Har börjat få ont i magen ibland. Känns typ som stickningar långt ner i magen, vet inte om det är hans huvud som kommer åt nånting eller om han fixerar sig. Fast det gör dom väl bara en gång? Har känt såna stickningar i typ 2 veckor. 

Annars är han väldigt aktiv. Känns nästan som att han sparkas och slåss för mycket ibland. Har varit två mornar nu som han varit segstartad på morgonen men antar att han varit trött bara för sen har han sparkat väldigt mycket som vanligt. 

 

Inom 6 veckor är han här. Antagligen. 6 veckor. Det är ingenting. Inom 6 veckor kommer jag ha så ont så jag kommer vilja dö. Är livrädd för det. Är livrädd för att man inte kan veta exakt vad som kommer hända, hur jag kommer reagera, hur lång tid det tar. Det är det jobbigaste, tror jag. Att man inte kan planera nåt. 

 

Är också rädd för att vattnet ska gå när jag är ute nånstans ensam. Hur kul är det om jag står i kassan i affären så går vattnet .. Kommer ju se ut som att jag kissat ner mig .. Vill helst ha Emil hemma den sista tiden men det går ju inte .. Vilket också är jobbigt. Men men.