psykotiskaoljud

Hade ingenting att göra förra veckan. På måndagen skrev jag till PO och fråga om hon hade nån tid så kunde iaf träffa henne på fredagen. Annars satt jag hemma hela jävla veckan. Varje dag gick jag iaf till Emils jobb när han slutat för att möta så fick lite motion. Tar en timme fram och tillbaka så ah. Och på onsdagen fick jag honom att ändra arbetstider, från 8-17 till 7-16 så han kommer hem tidigare <3 

Och på fredagen hos PO hjälpte hon mig att ringa HSB och fråga hur man byter lägenhet och sånt, och han sa att man kan skriva in att man väntar tillökning i familjen så kan det hjälpa något att få lägenhet snabbare. Så jag fixade det och idag hade Emil fått mejl om en lägenhet redan. Är ju kö på den men hoppas på att vi kan få nån förtur. Men vågar inte hoppas på att vi ska få nåt överhuvudtaget innan bebis är här.

 

Känns så himla konstigt att tänka så. Innan bebis är här. Vet inte hur jag vill ha min förlossning. Vet inte om jag vill ha vaginal eller kejsarsnitt under narkos. Har nog tänkt att jag vill prova vaginal, se hur hemska värkarna är och så, och om jag inte skulle vilja mer sen så kanske jag kan få kejsarsnitt. Men får fråga Aurora och min barnmorska, vet inte ens om man kan göra så. 

Det känns också läskigt att inte veta när förlossningen börjar. Om man inte väljer planerad så kan de ju börja när som helst, och jag tycker det känns läskigt. Jag gillar ju att planera och veta vad som ska hända innan det händer. 

 

Vi har möblerat om lägenheten också, men jag trivs inte alls med att ha den såhär. Får fråga Emil om vi kan ändra igen. Ser stökigt ut hela tiden även när vi städat. Och så har vi inte nån matta i "vardagsrummet" längre, den är så klumpig och svår att hålla ren men det ser så tomt ut utan matta så kanske ska ta in den från balkongen igen. 

 

På onsdag blir det iaf RUL, rutinultraljudet, och vi ska nog kolla kön då. Känns läskigt och roligt. 

Den har iaf börjat sparka ganska mycket, kände första runt vecka 18 tror jag, men var inte helt säker på vad det var då, men nu känner jag det dagligen nästan. Emil har inte fått känna än, varje gång jag lägger hans hand på magen så slutar den sparkas :/ 

Ska försöka vika massa tvätt nu iaf, ska nog möta Emil om en timma.