psykotiskaoljud

Gick upp tidigt idag. Skulle på ett till studiebesök med mitt personliga ombud. När vi var där så gick vi omkring massa för att gå till ett rum så vi kunde prata med en handledare där. Det var folk utspritt i olika rum överallt och jag blev orolig så fort jag såg det. Jag vet inte om det gick dåligt idag pga av att det gjorde det förra gången, och då känner jag undermedvetet att det kommer gå dåligt alla gånger, även om jag intalar mig att det inte är så ..

 

Han pratade massa iaf, sen fråga han mig nåt och jag kunde bara inte svara. Fick inte fram nåt ord, jag började svettas på mina händer, blev röd i ansiktet och fick nästan hjärtklappning. Jag kunde känna att jag var på väg att få det, det känns i hela kroppen. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, kroppen känns plötsligt tung och lätt samtidigt, och jag får en konstig känsla i hjärtat, typ som att nån kramar om det med en hand. Ah jag vet inte, låter helt cp ..

Mitt personliga ombud fick iaf svara på frågan åt mig, det räcker med att jag ger henne en blick så märker hon om jag inte kan svara. Det är bra iaf. Sen frågade han vad jag hade för problem, så sa jag att det jobbigaste är det sociala så frågade han om det är social fobi och jag sa ja. Vissa tycker att det är jobbigt att erkänna det, jag tycker om att erkänna det. Det känns som att de får mer förståelse då, och de brukar inte pressa mig lika mycket.

 

Sen gick vi runt i lokalen och gick till ett rum som han sa att de brukar sitta 5-6 personer i samtidigt och göra lite vad de ville, fast de flesta sitter vid datorn för man får låna en där och så .. Rummet var pyttelitet. Jag fatta inte ens hur så många kan få plats? Och han hade sagt innan att det var där jag skulle vara isf om jag nu valde att vara hos dem. Men nejtack. Sitta där med massa okända människor och inte kunna komma därifrån typ ..

 

Mitt PO tyckte inte heller om det. Hon tyckte också att det kändes lite för mycket där .. Det var sammanlagt 28 pers där och 2 handledare så man lär ju inte få så mycket tid med dem .. Sen när vi gått därifrån ställde vi oss och prata, så gick det förbi en gubbjävel med sin kärring och han peka på mig helt öppet och sa högt: kolla hon då, massa pärlor i hela jävla ansiktet. 

Man ba moget för en 80 årig gubbe. Jag sa inget för jag mådde fortfarande dåligt, men annars vet jag inte vad jag skulle gjort. Man kan ju inte säga nåt till en gammal gubbe, då e de jag som är dum i huvet ..

 

Sen gick jag hem, gråtfärdig. Inte för gubben, utan för att det har gått dåligt på 2 möten nu. Jag har inte kunnat prata och jag har mått dåligt innan, under tiden och efter .. En starkare ångest än vanligt. Jag kände så ofta innan jag flytta hit, och sen jag flytta hit har jag mått mycket bättre. Vill inte må sämre igen, men känner ändå att jag är mer ledsen än jag vart på ett tag .. Jag vill inte vara tillbaka där ..