psykotiskaoljud

jag ringde faktiskt min far igår, för att säga att jag inte ville ha kalas. förra måndan sa han till mig o gå ut och han har inte hört av sig sen dess, så jag va ju tvungen att göra det. hur kan man vara så omogen? han verkade bli glad iaf. för att han slipper komma hit. att han inte fattar. jag vill inte träffa dom. dom är helt annorlunda nu, och ska dom behandla mig som skit så kan dom knappast bli förvånade över att jag behandlar dom likadant. skiter ni i mig så skiter jag i er.

om jag tröttnar på mitt eget sällskap? ja. är väldigt trött på mig själv och känner mig väldigt ensam, men jag är hellre ensam än o vara med idioter. jag kan i alla fall lita på mig själv. jag sviker aldrig mig själv. jag vill vara stark, starkare, starkast. men det blir för mycket ibland. ibland vill jag bara lägga mig i sängen och gråta. gråta tills allting tar slut. bara få ur mig allt. det är så jävla befriande. jag vet inte vad de e för fel på mig. ångest? eller varifrån kommer klumpen i magen? och vart är min energi? är så otroligt trött på allting nu. vill bara sova .. jag orkar ingenting. jag gör det ändå. jag tvingar upp mig. alla måste ju bli glada. jag måste vara bra. får inte svika någon. måste gå till skolan. måste sköta pengarna. måste låtsas så jävla mycke inför folk. finns en person jag är helt ärlig mot när de gäller hur jag mår. er andra orkar jag inte med. ni har låtsats för mycke. svikit för mycke. skyll er själva om ni nu vill ha insyn i mitt liv. jag orkar inte med fler falska personer. och ni ska inte ha med mitt mående o göra, för ni bryr er faktiskt inte. det vet jag. annars hade ni inte försvunnit.