psykotiskaoljud

Orkar inte. Så trött på allt. Känner inte ens den där glädjen jag trodde jag skulle känna föralltid av att ha en ny säng. Mår hyfsat när Emil är hemma, men inte alltid. Inte som det var förut när jag längtade tills han kommer hem. Nu längtar jag inte efter något. Inte ens helg. Asså det hade inte spelat nån roll om jag skulle jobbat eller inte, de känns bara som att tiden skulle gå fortare isf, de känns inte bara jobbigt. Om nån fattar?

De spelar liksom ingen roll om jag är ledig eller inte (innan älskade jag dagar när jag var ledig), de känns lika meningslöst ändå.

Idag iaf. Jag vet att när jag går upp tidigt på morgonen och MÅSTE gå upp, då tänker jag ju att jag hellre är hemma. Men när jag väl druckit kaffe och vaknat så bryr jag mig inte.

 

Är gråtfärdig. Vill läsa men orkar inte. Spelade lite WoW men känner inte för det heller nu. 

 

Förresten så tror jag att jag sätter upp en fasad när Emil är hemma. När jag är ensam är jag mer ledsen och känner det i hela kroppen. Det gör jag inte när han är här. Kan känna mig nere eller så, men inte så att jag vill ligga och gråta och äta choklad typ. Vissa dagar bara, men det var ett tag sen nu. Gråter inte så ofta men när jag väl gör det är det när jag är ensam.

Vet inte om min kropp sätter upp en fasad automatiskt, liksom? Utan att jag behöver göra det. Det kan man ju göra om man är ledsen om man är ute eller nåt, när man inte vill visa det. Men jag gör inte det. 

Jag vet inte. Flummigt.

Är ledsen och allt känns meningslöst var vad jag ville ha sagt.