psykotiskaoljud

Josefiné [hjärteregn] Emil

Du såg skräcken i mitt ansikte, du svepte bort den med ett leende.

Kategori: Allmänt, social fobi

Är hemma igen. Det gick bra på bibblan. Kom dit och kollade om mitt bord var ledigt men det var det inte så jag satte mig nån annanstans. Min första tanke när jag såg att det var upptaget var: JA! Jag kan gå hem nu.
Men jag gjorde inte det. Satte mig och försökte plugga, det gick asdåligt. Sen gick mattelärarn förbi, han gick till sin plats och lämnade väskor och sånt, sen kom han tillbaka och fråga om jag undra något, och jag bad faktiskt om hjälp. Och jag fattade. Så jag pluggade asmycket i en timme och 15 min. 
Jag trodde inte jag skulle orka en halvtimme ens. När det gått tio minuter kändes det som att det gått en timme. Men jag satt kvar. Tänkte att jag kommer må mycket bättre om jag sitter här även om det är asjobbigt.
Han kom tillbaka kanske 2 gånger till och frågade om jag behövde hjälp men det behövde jag inte. 
Men efter ett tag var det ett tal jag inte fattade men jag vågade inte gå fram till han, så jag sparar det till sen. Emil får hjälpa mig.
Sen gick jag hem och diska och satte på kaffe. Nu väntar jag på att jag ska möta babe och köpa mat.
Är typ en timme kvar.
Drack kaffe för att vi inte har nåt jag kan käka hemma. Så nu mår jag illa. Yey.
 
(Bild från tumblr)
Kommentera inlägget här: