psykotiskaoljud

Josefiné [hjärteregn] Emil

Det går över, det går över, det går aldrig över.

Kategori: Allmänt, dåliga dagar, social fobi

Just nu mår jag väldigt dåligt. HSB kan komma när som helst, och jag har tänkt så hela dagen. Har legat i sängen sen jag vaknade imorse och bara väntat. Har sån ångest just nu så vet inte vart jag ska ta vägen.
Det plingade nyss på dörren så gick och öppnade. Fick hjärtklappning på vägen. Doris blev rädd för han har nån slags dammsugare med sig. Hon gömmer sig nånstans nu.
Jag skakar i hela kroppen och har tårar i ögonen. Hur kan jag få sån ångest för detta? Just det där med att jag vet att han kan fråga  mig nånting gör mig orolig. Om någon pratar med mig så blir jag så himla orolig. Det känns i hela kroppen. Det känns typ som man ska känna om man känner ett riktigt hot. Det känns i hela kroppen, den är liksom på helspänn, jag börjar rodna och svettas om händerna. Jag blir stirrig och kan typ få darrningar på huvudet.
 
Jag vet att jag inte borde känna såhär och jag vet att när jag känner såhär så ska jag inte göra det min kropp säger till mig att göra, den säger ju bara: spring härifrån, det är farligt. Men jag ska inte det. Jag vet bara inte vad jag ska göra istället. 
Det är också jobbigt för att dom skrev på lappen att det skulle ta 1-2 timmar. Förra gången dom gjorde detta tog det typ en kvart. Och jag ska vara på bibblan klockan 13, vilket gör allt ännu jobbigare. Jag vet inte om jag klarar det. Jag kommer känna mig orolig i kroppen tills ikväll. Jag tror inte folk fattar hur ansträngande det är för kroppen att få sån här ångest. Folk som inte vet hur det känns vet inte hur det är. Det är inte bara ångest en halvtimme sen går det över. Min psykolog har sagt att jag ska belöna mig själv när jag gjort något jag inte vågar, med vad som helst, glass, cola, kaffe. Jag vet inte varför för jag har inte känt att det hjälper. Jag har inte känt att nånting hjälper. Men det där med matten. Just nu håller jag på med ekvationer och det är ett av det svåraste momenten. Jag fattar det aldrig.
När jag sitter där på bibblan har vi bestämt att han ska komma fram och fråga om jag behöver hjälp. Jag hatar att fråga efter hjälp. Känner mig så dum då. Men jag vet att jag måste fråga. Och det är så himla jobbigt. 
HSB har gått nu btw. Tog typ 10 min. Får se om jag klarar av att gå till bibblan. Behöver ju inte sitta där i 2 timmar, men ändå.
 
(Bild från Tumblr)
Kommentera inlägget här: