Minnen
Kategori: Mamma, boken, maskrosbarn
Om jag är ledsen för något så tänker jag alltid på mamma. Då blir jag mer ledsen. Och ibland behöver jag det. För då tar mina tårar slut. Och det är så skönt.
Ett djupt andetag. Ner med handtaget. Doften kommer mot mig med en gång. Klumpen i magen växer. En dålig dag.
- Mamma?
Inget svar. Sover hon? Har hon däckat? Är hon medvetslös? Är hon död? har hon tagit livet av sig?
Vanliga tankar under mina dagar.
Högre.
- Mamma?
Av med skorna, slänger väskan på golvet, jackan likaså. Hundarna hoppar, är jätteglada. Skäller. Vill mysa och bli klappade. De får vänta. Går in i köket, klumpen växer ännu mer. Kommer fram till mammas dörr, går in. Där ligger hon. På sin säng. Hon andas i alla fall. Går fram, puttar på henne.
- Mamma?
- Mmm.
- Är du vaken?
- Mmmm.
- Kan du gå upp?
- Vafan gör du hemma? Du ska vara i skolan. Jag sover.
- Jag åkte hem tidigare för att se så du levde.
- Klart jag lever. Vafan tror du om mig?
Tankar: mamma .. min mamma. Ser du vad du har blivit? Ett vrak. Du bara ligger här. Sover ruset av dig. Jag kan se att du mår dåligt, men inget blir bättre av det här. Jag önskar att du någon gång kunde välja mig istället. Prata med mig.
- Har du druckit idag?
- Nej.
Jag går in i köket, öppnar en kökslucka. Där står en flaska. Tom. Rödvin. Går in på mammas rum igen, öppnar hennes garderob, flyttar på kläderna, ser en bag-in-box. Rödvin. Lyfter upp den. Halvfull.
- Du har visst druckit. Den här var full igår, och den flaskan stod inte där igår.
- Jag har bara tagit lite.
- Varför?
- För det är gott och jag behöver det.
Tankar: mamma .. min mamma. Jag behöver dig mer. Ditt riktiga jag. Ditt glada och underbara jag. Vart är du?
- Älskar du inte mig?
- Jo. Det är klart att jag gör. Mest i hela världen.
- Varför gör du såhär då?
- Det är inte så farligt. De finns de som har det värre. Du ska inte klaga. Jag hade det mycket värre.
- Det är ingen ursäkt.
- Kan du gå? Jag behöver sova.
- Kan vi inte dricka kaffe då? Prata lite?
- Mmm, sen kanske. Gå nu.
- Okej.
Tankar: berätta för mig, mamma. Jag finns för dig. Jag vill hjälpa dig. Jag älskar ju dig. Du är världens bästa mamma, men bara någon gång i veckan nu förtiden. Mamma, jag tror jag går sönder. Jag behöver dig. Jag vill inte se dig sån här.
Varför kan du inte älska mig?
Ett djupt andetag. Ner med handtaget. Doften kommer mot mig med en gång. Klumpen i magen växer. En dålig dag.
- Mamma?
Inget svar. Sover hon? Har hon däckat? Är hon medvetslös? Är hon död? har hon tagit livet av sig?
Vanliga tankar under mina dagar.
Högre.
- Mamma?
Av med skorna, slänger väskan på golvet, jackan likaså. Hundarna hoppar, är jätteglada. Skäller. Vill mysa och bli klappade. De får vänta. Går in i köket, klumpen växer ännu mer. Kommer fram till mammas dörr, går in. Där ligger hon. På sin säng. Hon andas i alla fall. Går fram, puttar på henne.
- Mamma?
- Mmm.
- Är du vaken?
- Mmmm.
- Kan du gå upp?
- Vafan gör du hemma? Du ska vara i skolan. Jag sover.
- Jag åkte hem tidigare för att se så du levde.
- Klart jag lever. Vafan tror du om mig?
Tankar: mamma .. min mamma. Ser du vad du har blivit? Ett vrak. Du bara ligger här. Sover ruset av dig. Jag kan se att du mår dåligt, men inget blir bättre av det här. Jag önskar att du någon gång kunde välja mig istället. Prata med mig.
- Har du druckit idag?
- Nej.
Jag går in i köket, öppnar en kökslucka. Där står en flaska. Tom. Rödvin. Går in på mammas rum igen, öppnar hennes garderob, flyttar på kläderna, ser en bag-in-box. Rödvin. Lyfter upp den. Halvfull.
- Du har visst druckit. Den här var full igår, och den flaskan stod inte där igår.
- Jag har bara tagit lite.
- Varför?
- För det är gott och jag behöver det.
Tankar: mamma .. min mamma. Jag behöver dig mer. Ditt riktiga jag. Ditt glada och underbara jag. Vart är du?
- Älskar du inte mig?
- Jo. Det är klart att jag gör. Mest i hela världen.
- Varför gör du såhär då?
- Det är inte så farligt. De finns de som har det värre. Du ska inte klaga. Jag hade det mycket värre.
- Det är ingen ursäkt.
- Kan du gå? Jag behöver sova.
- Kan vi inte dricka kaffe då? Prata lite?
- Mmm, sen kanske. Gå nu.
- Okej.
Tankar: berätta för mig, mamma. Jag finns för dig. Jag vill hjälpa dig. Jag älskar ju dig. Du är världens bästa mamma, men bara någon gång i veckan nu förtiden. Mamma, jag tror jag går sönder. Jag behöver dig. Jag vill inte se dig sån här.
Varför kan du inte älska mig?
