jag känner paniken växa,
inuti
precis innan tårarna börjar rinna
i stora floder
för du tog allt ifrån mig
jag kunde ingenting
om det här

inte förrän du kom in i bilden
och det äckliga
smutsiga
som förstörde allting
som gav mig rysningar
av obehag
som delade mig i en miljon delar

som fick mig att se
att ingenting är som det egentligen ska vara
och jag hatar det ordet
positiv
hur ska jag kunna vara det
när jag är så trasig?
allting är borta nu

de speciella banden som höll oss ihop
från början
som gjorde allt betydelsefullt
var är dem nu?
Jag kan inte låta bli att se
min del i det hela
varför?

För du var allt