psykotiskaoljud

väldigt gammal bild. ibland bara tänker jag väldigt mycket på det. hur lätt det var att visa, och hur mycket folk brydde sig då. eller inte brydde sig. hur folk gömde sig och kröp undan. för folk är rädda för sorg. dom vet inte riktigt hur dom ska bete sig. vet var lite både och. vissa brydde sig mer och andra brydde sig mindre.

musiken på högsta volym, försöker ta bort mina overklighetskänslor. får inte lyssna på deppmusik för då vet jag inte vad jag gör. sitter ensam i lägenheten. har vart med farsan hela dagen. du känns konstig. du är inte som då. nu ringer du ungefär hela tiden för att fråga hur jag mår och hur det går. varför just när jag har flyttat? varför brydde du dig inte innan? då tyckte du inte att det var konstigt att jag stängde in mig på mitt rum varenda dag och bara låg där. bara var. gjorde ingenting. varför bryr du dig helt plötsligt?
och morsan. helt plötsligt vill du hjälpa till med massa saker, just för att jag har flyttat. varför ville du inte hjälpa innan? eller, varför brydde du dig inte överhuvudtaget innan? du ringde aldrig. du sa ingenting. eller jo, ibland faktiskt. när du behövde hjälp eller så. aldrig annars. inte ens när du gjorde dedär som är de mest korkade du någonsin gjort. hur fan kan du med? är väl därför du inte hörde av dig. för att du skäms. men ärligt talat, du får skylla dig själv. du betedde dig som en idiot. ett as. ett jävla svin. man gör inte så, fattar du? vad som helst hade kunnat hända. men som vanligt så tänker du bara på dig själv. fattar du inte att vi blir oroliga?
jag undrar vad som kommer hända med dig nu. förändringar blir de, men bra eller dåliga? finns två saker som kan hända, och jag hoppas verkligen på det ena, men med min tur och med ditt beteende så blir det antagligen det andra.

och ibland vill jag bara dunka huvudet i väggen och hoppas på bättre förändringar, men jag vet att det aldrig kommer hända. jag kan inte tro på er. ni har förstört så mycket. jag vill känna någonting. någonting annat än oro. vill inte att det ska vara som förr, när jag visade hur lätt som helst hur jag mådde. det var bara att riva, bita, slå, hamra, skära, vägra äta, dunka huvudet i väggen. jag har förbjudit mig själv att göra så nu. jag får bara inte. allting blir bara värre, och det fortsätter och fortsätter, och tillslut gör man något dumt. mina dumma monster är kvar. dom kommer jag nog aldrig bli av med. och det är erat fel. allting är erat fel. det var ni som fick mig att göra allt det dumma. ni fick mig att hata mig själv. ni fick mig att känna att det var mitt fel att ni var som ni var. eller. är. ni är faktiskt fortfarande, men jag har inte kvar samma känslor som då. jag vet att det inte är mitt fel. det var era val, ni valde bort oss och tänkte bara på er själva. och jag hatar er för det.